38 v + 4 dagar
Kl 17:32 Vår son föds.

Kl 17:25
Krystvärkar.
- Slappna av. Andas, uppmanar barnmorskan.
- Åh, du är så duktig! säger Pontus och nickar övertygande. Jag känner ett sånt enormt stöd när jag tittar in i hans blå ögon som nästan är svarta för att pupillen är så stor.
- Jag vill titta! kommer jag på och i ett flygande fläng får de fram en blå handspegel.
- Ser du huvudet? frågar undersköterskan.
- Får jag känna? undrar jag samtidigt som jag klagar på smärtan och tänker att "Så här ont gör det och då ser jag knappt ens toppen på barnets huvud".

När nästa värk kommer kan jag inte låta bli att skrika okontrollerat.
- Skrik inte så! säger undersköterskan. Känner hur jag blir riktigt grinig över hennes kommentar.
- Ska väl hon skita i!!! tänker jag upproriskt men säger inget.
- Andas. Slappna av, påminner barnmorskan mig när värken börjar avklinga.

Även vid nästa värk skriker jag långdraget av smärta.
- Skrik inte. Du får mer kraft om du riktar energin inåt, säger undersköterskan.
- Jaha, tänker jag. Kraft är ju det jag vill ha. Det triggar mig och jag får ny styrka.

- Nej, det här går inte längre, protesterar jag högljutt när nästa värk kommer.
- Jodå, ett par krystningar till så är barnet här! uppmuntrar BM. Uppmuntrad av hennes ord får jag ny kraft.

Kl 16:45
Har ont. Börjar andas lustgas som tar bort toppena av smärtvågen och hjälper skönt. Försöker andas djupt och hör yoga-Fredrica's suggestiva röst inkl antydan till hennes mjuka amerikanska brytningen inom mig.
Pontus vill höra Dagens Eko och mixtrar med radion utan att lyckas få igång den.
- Ställ ifrån dig radion och kom hit och gör lite nytta! snäser jag. Jo, jag är nog en smula påverkad av lustgasen... *garvar*
Tittar på klockan. BM sa att hon skulle vara tillbaka nu. Tänker att jag ska försöka härda ut lite till. Har gräsligt ont! Koncentrerar mig på lustgasen och knappen på TENS-apparaten. Ser smärtdaigramet med de olika faserna för mitt inre öga. Undrar var i det vi är? Shit-shit-shit, hur mycket värre blir det?

Smärtan blir allt större och mer utdragen. Lustgasen hjälper allt mindre. Ett oartikulerat skri undslipper mig, men dämpas eftersom jag andas i lustgasmasken.
- Jag låter som Daphne (bimbon) i Scooby Doo, säger jag till Pontus och i samma sekund som jag säger det vrålskrattar jag för jag hör ju hur galen liknelsen låter.

BM kommer tillbaka.
- Oj, här har det hänt saker! Hur länge har det varit så här? Känns det som om lustgasen räcker? undrar hon och vänder sig till mig.
- Jaa... svarar jag med tvekan.
- Ska jag skruva upp en smula? frågar hon väl medveten om att jag inte vill bli så där snurrig som förra förlossningen.

Kl 16:30
BM kommer in och sätter på lustgasen och visar Pontus hur man sköter den nya utvädringsfläkten som är en ny extra säkerhetsåtgärd för att övriga i rummet inte ska påverkas av lustgasen. BM meddelar att hon ska äta middag och blir borta i 15 min. Vi går en sväng till i korridoren. Då plötsligt kommer värkarna! De ökar i styrka för varje gång så jag måste ta stöd mot väggen. De kommer typ varannan minut och är så smärtsamma att jag knappt kan stå. Tar oss så snabbt det går tillbaka till rummet.

Kl 15:30
Börjar känna av sammandragningar, men inga smärtsamma sådana. Sätter fast TENS-plattorna. Går en sväng till i korridoren. Börjar bli less på att vänta.

Kl 14:22
Näringsladdar med en hallonsmoothie. *mums* När jag sugit i mig drygt hälften kommer jag på att den ju förstås är gjord på yoghurt. Hoppas jag inte får akut diarré av laktosbomben.






Kl 13:50
BM Maria går snart av sitt pass och lämnar över till Yvonne Hönig och usk Christina Johansson.
Dosen av värkstiumlerande dropp skruvas upp var 15:e minut.
Fortfarande ingen effekt.







Kl 13:05
Har just ätit upp min lunch bestående av vegetarisk lasagne när Bard-katetern trillar ut, vilket ju är meningen och innebär att livmoderhalsen är öppen 4 cm. Tackar nej till lavemang. Fortfarande inga värkar, så jag får värkstimulerande dropp. Vankar fram och tillbaka i korridoren så där som man föreställer sig vid en förlossninge men som vi aldrig gjorde förra gången. Hur lång tid ska detta ta?



Kl 11:
Barnmorskan kommer in och hälsar och det visar sig att det är min ordinarie barnmorska Maria från MVC. Blir glad! Läkaren kommer och Bard-katetern sätts in. Jag har oroat mig för smärtan i onödan för det känns inte ett dugg, inte ens när de fyller "ballongen" i spetsen med 0,5 dl vatten. Till en början spänner det lite, men sen känns den inte alls. Nu börjar väntan.

Kl 09:45
Lämnar Knorp hos mormor. Känner mig nervös. Lugnet jag tidigare känt inför förlossningen är inte lika tydligt längre. Det här med igångsättning har jag liksom ingen koll på hur det går till. Åker till Huddinge Sjukhus och får vår sal, nr 2.

Kl 08:32
Gårdagskvällens värkar avstannade efter nån timme. :-(
De ringer från förlossningen och meddelar att vi är välkomna in så snart vi vill, men att det inte är jättebråttom. Känns alldeles overkligt. Sin egen förlossning ska bara hända och inte vara planerad på det här sättet.

I väntans tider

38 v + 3 dagar
Värkarna sätter igång och blir så tydliga och regelbundna så vi börjar klocka dem. 4 st som är mellan 45-90 sek långa inom loppet av en 12-minutersperiod, men de är inte speciellt kraftiga än. Sätter fast alla 4 TENS-plattorna på ryggen. Ringer förlossningen för att kolla om de också tycker att jag borde avvakta med att komma in. Barnmorskan jag talar med har så där lugn och förtroendeingivande "barnmorskeröst" och tycker att jag gott kan vänta tills det känns mer smärtsamt.
- Känner du dig nöjd med det svaret? Är du komfortabel med att fortsätta vara hemma? kontrollerar hon proffsigt och omtänktsamt innan vi lägger på.
Vet inte om det är inbillning, men jag tycker att man blir annorlunda behandlad när man är omföderska. Trots att man gjort det förut så uppfattar jag vårdpersonalen som mer "oroliga", men det kanske är för att de vet att förloppet kan vara så mycket snabbare.

Fortfarande inga värkar. Även sammandragningarna jag haft under hela graviditeten har avstannat. Läser igenom papprena vi fick med oss från Huddinge Sjukhus om igångsättning. I natt när vi var där sa läkaren att de inte använder varken gel eller hormoner utan för in en kateter med "ballong" innanför livmodermunnen eftersom den metiden visat sig ha bäst effekt. "Ballongen" fyller man med vätska så den blir 4 cm i diameter och när den ramlar ut är man öppen och värkstimulerande dropp sätts in vid behov. Själva införandet av ballongen lät dock en smula smärtsamt i mitt tycke, utan att ha fått veta några som helst detaljer.

Det råder besöksförbud för alla utom pappan och syskon över 12 år pga RH-virus. :-(

Inga värkar längre. :-(
Med ivrig assistans av Knorp bäddar vi bebiskorgen och ställer den på plats i vårt sovrum, går upp på vinden och hämtar babykläderna, ställer skötbordet på badkaret och gör iordning vagnen.

I en timme har jag haft punkltliga sammandragningar var 10:e minut som varar i 30 sek, men ingen smärta.

Vaknar återigen med ett ryck. Fostervattnet forsar okontrollerat. Kanske av sammandragning som jag inte märker för att jag sover? Det verkar i alla fall vara med en timmes regelbundenhet. Badlakanet jag lagt i sängen blir genomvått.

Vaknar med ett ryck av att fostervattnet formligen sprutar. Bindan förslår inte alls utan det rinner ymnigt och det blir en rejält vått i sängen. När jag hasar till toa med fostervattnet rinnande längs benen bildas det små pölar på golvet.
Somnar om.

Går och lägger mig. Inga värkar. Fostervattnet sipprar. Trots att jag känner mig klarvaken så somnar jag snabbt.

ÄR DET DAGS?!?

38 v + 2 dagar
CTG-kurvan visar att barnet mår bra. Men värkarna avtar och cervix (livmoderhalsen) är inte öppen alls, så precis som vi trott blir vi hemskickade igen med tid för igångsättning senast på söndag.

Mamma stannar kvar. Hon och Pontus går och lägger sig, men jag är så uppe i varv så jag stannar uppe och tittar på inspelade avsnittet av torsdagens "Paradise Hotel".

Ringer förlossningen. De ber mig komma in för att kontrollera om det är fostervattnet. Själv är jag tvärsäker på att det är det nu. Det formligen forsar när jag får sammandragningar, vilket jag har typ var 17 min.

Pontus åker och hämtar mamma.

Har just nattat Knorp. Sätter mig i soffan. *splash* Det formligen forsar vätska ur mig så det blöter igenom jeansen långt ner på benen. Är det fostervatten eller bara synnerligen riklig flytning? Jag är inte säker alls utan vill avvakta tills det kommit mer. Pontus blir alldeles stirrig.
- Ska vi åka in på en gång? Ska vi åka in nu genast! Han låter som en skiva som hakat upp sig.
Själv är jag kolugn. Vi tittar på ett av avsnitten av "Paradise Hotel" som vi spelat in.

Idag har det känts "konstigt" i magen hela dagen och tryckt neråt på ett nytt sätt. Dessutom har jag varit på toa och gjort 2:an säkert 4 ggr/dygn de senaste dagarna jämfört med rätt regelbundet 1 ggr/dygn. Är det snart dags? I så fall träffar jag med största sannorlikhet min ordinarie barnmorska eftersom hon har cirkulerande tjänst och är på Huddinge BB denna helg!

Ingen bebis

38 v + 1 dag
Möte hela fm. Ibland skär det i underlivet så jag hoppar till, men lyckas dölja den ofrivilliga rörelsen genom att byta ställning. I övrigt inga tecken på att det skulle vara på G. Men jag har VÄLDIGT rikliga flytningar som är av det vattniga slaget och därför har jag slutat ha kjol på mig eftersom det är stor risk för att det ska bli fläckar bak.

Knorp är väldigt fokuserad på bebisen och spontanpussar gärna på magen och kramar den ofta. Ibland klappar han på bebiskorgen som fortfarande står i arbetsrummet där han parkerade den när vi varit och hämtat den. Och så har han valt ut en vit pyjamas i stl 56 med ambulanser och brandbilar på som vi köpt till bebisen.

MVC-besök # 7

38 v + 0 dagar
Besök hos barnmorskan igen.
- Hur mår du? är hennes inledande standardfråga. Beskriver att jag tycker att barnet har sjunkit och det är viss tillfredsställelse när hon känner på magen och konstaterar att så är fallet. Dock är huvudet fortfarande rörligt. Blodtrycket är en smula högre än vanligt, men urinprovet visar att det inte är någon havandeskapsförgiftning. Dock vill hon att jag ska komma på koll redan nästa vecka och uppmanar mig att vara extra uppmärksam på smärtsam huvudvärk, illamående och blixtar i synfältet i kombination med smärtor i magen och genast ringa förlossningen om det skulle uppstå.
Har tänkt flera gånger att jag borde fråga henne om jag får ta ett kort på henne, men inte vågat. Hon är ju trots allt en person som man haft nära (om än professionell) och ganska intensiv kontakt med under 20 veckors tid och sen efter efterkontrollen ses man aldrig mer. Idag tar jag mod till mig och frågar om det är OK att jag fotograferar henne och hon blir snarast smickrad än tar illa upp eller blir generad.


Vikt: 70,1 kg (+ 11,7 kg)
Symfys-fundus mått: 36 cm
Hb: -
Blodtryck: 130/90
Fosterljud: 132
Fosterläge: Huvud. Rörligt

Testar TENS

37 v + 6 dagar
Städar mitt skrivbord. Det är rätt undanplockat även i vanliga fall eftersom vi sitter i kontorslandskap, men nu tar jag även bort de få sakerna med personlig touch som finns där såsom mina pennor och en mobiltelefonhållare i form av en blå fåtölj för att nån annan ska kunna sitta där medan jag är föräldraledig. Känns väldigt definitivt på nåt sätt.

När jag kommer hem efter jobbet ligger TENS-apparaten i brevlådan idag, precis som leverantören lovat. Solen flödar in genom vardagsrumsfönstret och det är nästan lite jobbigt varmt. Lägger mig i soffan och tittar klart på Martin Beck och "Vita nätter" som jag spelade in igår på TV4. Som vanligt så somnar jag utan att ens märka det. Enligt räkneverket så har jag sovit i 27 minuter.

Man ska ju "öva" med TENS-apparaten ett par gånger innan själva förlossningen så att kroppen vänjer sig vid endorfinerna som ska dämpa smärtimpulserna, så när jag kommer hem från föräldramötet på dagis sätter jag mig i soffan med elektroderna på armen.

Nu är det bara extra batteri till digitalkameran och bebisen som fattas!

Beredd

37 v + 5 dagar
Ingen bebis. Vaknade kl 04:37 och kunde omöjligen somna om. Låg och läste till kl 06:25 då jag väckte Pontus som skulle kliva upp då. Sjävl somnade jag om. *hihi*

Ringer till TENS-leverantören och får bekräftat att den borde levereras imorgon. Köper amningskupor. Nu är jag beredd och mycket lugnare än igår kväll, men jag hoppas att det inte kommer just i natt. Fast enligt Murphy's lag så gör den väl det eftersom gruskillen ringer och säger att 5,5 m2 grus levereras imorgon bitti kl 07:00. Men jag har lagt instruktioner till åkeriet i brevlådan om vi nu inte skulle vara hemma.

Åker till Ringen för att gå på gravid-gympa, men när jag kommer dit får jag veta i receptionen att passet är inställt. :-(
Går till HM och kikar på amningströjor som jag hört att de fått in. Hade inga amningströjor när det var aktuellt med Knorp och kände inget behov då, men funderar på om livet som 2-barnsmamma kanske kräver det för att man tvingas amma mer anpassat till var Knorp vill vara och därmed mindre möjlighet att smyga undan. De svarta långärmade är slut i M. Kanske borde jag tänka framåt och köpa en vit och en rosa kortärmad, men och jag känner mig inte speciellt köpsugen så det blir ingen alls.