38 v + 4 dagar
Kl 17:32 Vår son föds.

Kl 17:25
Krystvärkar.
- Slappna av. Andas, uppmanar barnmorskan.
- Åh, du är så duktig! säger Pontus och nickar övertygande. Jag känner ett sånt enormt stöd när jag tittar in i hans blå ögon som nästan är svarta för att pupillen är så stor.
- Jag vill titta! kommer jag på och i ett flygande fläng får de fram en blå handspegel.
- Ser du huvudet? frågar undersköterskan.
- Får jag känna? undrar jag samtidigt som jag klagar på smärtan och tänker att "Så här ont gör det och då ser jag knappt ens toppen på barnets huvud".

När nästa värk kommer kan jag inte låta bli att skrika okontrollerat.
- Skrik inte så! säger undersköterskan. Känner hur jag blir riktigt grinig över hennes kommentar.
- Ska väl hon skita i!!! tänker jag upproriskt men säger inget.
- Andas. Slappna av, påminner barnmorskan mig när värken börjar avklinga.

Även vid nästa värk skriker jag långdraget av smärta.
- Skrik inte. Du får mer kraft om du riktar energin inåt, säger undersköterskan.
- Jaha, tänker jag. Kraft är ju det jag vill ha. Det triggar mig och jag får ny styrka.

- Nej, det här går inte längre, protesterar jag högljutt när nästa värk kommer.
- Jodå, ett par krystningar till så är barnet här! uppmuntrar BM. Uppmuntrad av hennes ord får jag ny kraft.

Kl 16:45
Har ont. Börjar andas lustgas som tar bort toppena av smärtvågen och hjälper skönt. Försöker andas djupt och hör yoga-Fredrica's suggestiva röst inkl antydan till hennes mjuka amerikanska brytningen inom mig.
Pontus vill höra Dagens Eko och mixtrar med radion utan att lyckas få igång den.
- Ställ ifrån dig radion och kom hit och gör lite nytta! snäser jag. Jo, jag är nog en smula påverkad av lustgasen... *garvar*
Tittar på klockan. BM sa att hon skulle vara tillbaka nu. Tänker att jag ska försöka härda ut lite till. Har gräsligt ont! Koncentrerar mig på lustgasen och knappen på TENS-apparaten. Ser smärtdaigramet med de olika faserna för mitt inre öga. Undrar var i det vi är? Shit-shit-shit, hur mycket värre blir det?

Smärtan blir allt större och mer utdragen. Lustgasen hjälper allt mindre. Ett oartikulerat skri undslipper mig, men dämpas eftersom jag andas i lustgasmasken.
- Jag låter som Daphne (bimbon) i Scooby Doo, säger jag till Pontus och i samma sekund som jag säger det vrålskrattar jag för jag hör ju hur galen liknelsen låter.

BM kommer tillbaka.
- Oj, här har det hänt saker! Hur länge har det varit så här? Känns det som om lustgasen räcker? undrar hon och vänder sig till mig.
- Jaa... svarar jag med tvekan.
- Ska jag skruva upp en smula? frågar hon väl medveten om att jag inte vill bli så där snurrig som förra förlossningen.

Kl 16:30
BM kommer in och sätter på lustgasen och visar Pontus hur man sköter den nya utvädringsfläkten som är en ny extra säkerhetsåtgärd för att övriga i rummet inte ska påverkas av lustgasen. BM meddelar att hon ska äta middag och blir borta i 15 min. Vi går en sväng till i korridoren. Då plötsligt kommer värkarna! De ökar i styrka för varje gång så jag måste ta stöd mot väggen. De kommer typ varannan minut och är så smärtsamma att jag knappt kan stå. Tar oss så snabbt det går tillbaka till rummet.

Kl 15:30
Börjar känna av sammandragningar, men inga smärtsamma sådana. Sätter fast TENS-plattorna. Går en sväng till i korridoren. Börjar bli less på att vänta.

Kl 14:22
Näringsladdar med en hallonsmoothie. *mums* När jag sugit i mig drygt hälften kommer jag på att den ju förstås är gjord på yoghurt. Hoppas jag inte får akut diarré av laktosbomben.






Kl 13:50
BM Maria går snart av sitt pass och lämnar över till Yvonne Hönig och usk Christina Johansson.
Dosen av värkstiumlerande dropp skruvas upp var 15:e minut.
Fortfarande ingen effekt.







Kl 13:05
Har just ätit upp min lunch bestående av vegetarisk lasagne när Bard-katetern trillar ut, vilket ju är meningen och innebär att livmoderhalsen är öppen 4 cm. Tackar nej till lavemang. Fortfarande inga värkar, så jag får värkstimulerande dropp. Vankar fram och tillbaka i korridoren så där som man föreställer sig vid en förlossninge men som vi aldrig gjorde förra gången. Hur lång tid ska detta ta?



Kl 11:
Barnmorskan kommer in och hälsar och det visar sig att det är min ordinarie barnmorska Maria från MVC. Blir glad! Läkaren kommer och Bard-katetern sätts in. Jag har oroat mig för smärtan i onödan för det känns inte ett dugg, inte ens när de fyller "ballongen" i spetsen med 0,5 dl vatten. Till en början spänner det lite, men sen känns den inte alls. Nu börjar väntan.

Kl 09:45
Lämnar Knorp hos mormor. Känner mig nervös. Lugnet jag tidigare känt inför förlossningen är inte lika tydligt längre. Det här med igångsättning har jag liksom ingen koll på hur det går till. Åker till Huddinge Sjukhus och får vår sal, nr 2.

Kl 08:32
Gårdagskvällens värkar avstannade efter nån timme. :-(
De ringer från förlossningen och meddelar att vi är välkomna in så snart vi vill, men att det inte är jättebråttom. Känns alldeles overkligt. Sin egen förlossning ska bara hända och inte vara planerad på det här sättet.