Ingen innebandy

Mår illa. Tvingar i mig frukostmackorna. Har ingen matlust. Petar i lunchen utan att egentligen äta. Känner hur blodsockret sjunker bortom all rimlig gräns, men förmår mig inte att tugga och svälja. Blir matt. Svag. Skakig. Dricker fruktsoppa, men det är inte tillräckligt. Orkar knappt stå upp. Klarar inte av att vara med på innebandymatchen, men som vanligt har jag matchtröjorna hemma hos mig. Ringer Hugo och ber honom komma och hämta dem. Att gå ner och öppna dörren känns som ett oöverstigligt besvär, men jag har tur och nattar när han kommer så Pontus fixar det.
- Kan du göra en rostad macka och lite O'Boy till mig? frågar jag Pontus med ynklig röst.
- Klart och serverat! ropar han någon minut senare nere från köket.
- Kan du bära det hit upp? Jag orkar nog inte sitta upp...
Jag (som i vanliga fall ALDRIG äter i sängen för det är så obekvämt, senast jag gjorde det var 2001 men då på hotell i London och romantikfaktorn redan var hög eftersom vi var på bröllopsresa på väg mot Sydafrika) äter halvliggandes i sängen. Tuggandet går trögt, men magen blir lugn. Ligger och läser ett tag, men plötsligt säger magen ifrån och jag rusar ut till toa och kräks våldsamt.