Möte med Bosse

17 v + 6 dagar
Möte med chefen Bosse som vill att jag ska söka en tjänst inom hans affärsområde. Utmaningarna och förändringarna han talar om låter spännande, men det uppstår liksom inte nåt jubel hos mig. Vet inte om det är för att jag faktiskt trivs så förbaskat bra med jobbet jag har eller om det är så simpelt att jag söker en form av trygghet för att jag snart ska vara föräldraledig. För visst känns det skönt att närmsta kollegorna vet vem jag är och faktiskt känner mig rätt väl och att jag alltid har en naturlig plats i gänget även om jag är borta i ett år Det vore t.ex naturligt att de messar om de hittar på nåt och kollar om jag vill med. Och det är trevligt att ha ett gäng att hälsa på under mammaledigheten som faktiskt tycker det är kul att träffa mig igen. Och det känns skönt att få komma tillbaka till en chef och grupp som vet vad jag kan och en tjänst som jag vet att jag behärskar.
Någonstans känns det oschysst att jag trots den avslappnade stämningen och den trevliga atmosfär inte är helt uppriktig och berättar att jag är gravid. Vore han proffsig skulle det ju inte påverka hans intresse för att anställa mig, men jag vill få en ärlig chans att tänka över jobberbjudandet och ber att få återkomma med besked inom en vecka.

Nu kan jag inte längre förhala varför jag inte vil åta mig vissa av alla synnerligen smickrande förfrågningar från olika kundprojekt att få just mig som projektledare utan måste berätta för min chef Pelle att jag är gravid. Hade tänkt vänta tills på tisdag efter ultraljudet på Huddinge Sjukhus. Pelle tar det på precis det sätt man önskar sig; brister ut i ett stort leende och gratulerar å det hjärtligaste. Inte den minsta antydan att det skulle vara negativt, trots att jag vet att det skapar problem för honom eftersom han måste hitta annan resurs till de olika projekten dät jag var påtänkt.
Tanken att göra det helt officiellt på tisdag efter ultraljudet kvarstår och jag skickar ut mail till gruppen att jag bjuder på fikabröd på tisdag. Hur jag ska säga det utan att det blir för högtidligt har jag inte tänkt ut än.