Sover oroligt

37 v + 1 dag
Kissnödigheten på natten har börjat, men än är det inte så där akut som jag minns det från förra gången med skvättande varannan timme, typ. Fast sen ett par dagar tillbaka så sover jag så dåligt. Vaknar någon gång mellan 03-05 och är klarvaken och kan omöjligen somna om och då brukar jag gå upp på toa även fast det inte trycker på så mycket för att ha nåt att göra och för att ha det gjort, liksom.

Det har inte varit så mycket spekulationer kring bebisens kön. De få som uttalat sig i frågan tror att det blir en pojke utom kusin Eva, kollegan Hans och kompisen Janne. Janne hade jag inte pratat med sen i vintras när han plötsligt ringde för några dagar sen.
- Jag drömde att du skulle ha barn igen, sa han och skrockade åt sig själv.
- Jaså... Hade det varit om ett par veckor så hade det varit fel för då är nog barnet fött, svarade jag och skrattade förundrat åt hans magkänsla .
- Jag drömde att du fick en tjej så det blir nog så, sa han på sitt självsäkra vis. Och delvis måste jag ge honom rätt för han brukar ha en häpnadsväckande bra fingertoppskänsla, vilket han många gånger bevisat som direktör i olika företagsledningar och numera VD på ett av Sveriges större börsnoterade företag. Själv vågar jag inte ens tro att det ska bli en tjej, men graviditeterna har faktiskt skilt sig åt; mycket mindre illamående, "pojkranden" som var nästan svart förra gången syns knappt nu, jag är mer svullen nu för vigselringarna sitter trångt redan på morgonen då man ändå är som minst vätskefylld men mer ont i ligamenten.

Sitter på möte hela eftermiddagen och det molar mer eller mindre konstant i nedre delen av magen. Känns som mensont (tror jag, eftersom jag inte brukar har några att tala om i vanliga fall). Det surrar och burrar och magen är som en enda stor sammandragning hela dagen.