- Ursäkta att jag frågar, men väntar ni tillökning till familjen? undrar Anders vid morgonfikat och tittar menande på min mage. Som tur är så är det bara Fredrik och Per som sitter vid bordet och de är de enda som redan fått veta på jobbet. Suckar lite åt Anders dåliga känsla för vad som "passar sig".
1) Han borde inte frågat. Hade jag nu bara blivit fet så hade ju inte en sån kommentar varit vad man behövde för självförtroendet.
2) Om han nu måste fråga så borde han gjort det mer avskilt om graviditeten inte varit officiellt.
Jag svarar jakande på frågan och lyckas styra in på andra samtalsämnen tills de övriga kommer och fikar.