38 v + 4 dagar
Kl 17:32 Vår son föds.

Kl 17:25
Krystvärkar.
- Slappna av. Andas, uppmanar barnmorskan.
- Åh, du är så duktig! säger Pontus och nickar övertygande. Jag känner ett sånt enormt stöd när jag tittar in i hans blå ögon som nästan är svarta för att pupillen är så stor.
- Jag vill titta! kommer jag på och i ett flygande fläng får de fram en blå handspegel.
- Ser du huvudet? frågar undersköterskan.
- Får jag känna? undrar jag samtidigt som jag klagar på smärtan och tänker att "Så här ont gör det och då ser jag knappt ens toppen på barnets huvud".

När nästa värk kommer kan jag inte låta bli att skrika okontrollerat.
- Skrik inte så! säger undersköterskan. Känner hur jag blir riktigt grinig över hennes kommentar.
- Ska väl hon skita i!!! tänker jag upproriskt men säger inget.
- Andas. Slappna av, påminner barnmorskan mig när värken börjar avklinga.

Även vid nästa värk skriker jag långdraget av smärta.
- Skrik inte. Du får mer kraft om du riktar energin inåt, säger undersköterskan.
- Jaha, tänker jag. Kraft är ju det jag vill ha. Det triggar mig och jag får ny styrka.

- Nej, det här går inte längre, protesterar jag högljutt när nästa värk kommer.
- Jodå, ett par krystningar till så är barnet här! uppmuntrar BM. Uppmuntrad av hennes ord får jag ny kraft.

Kl 16:45
Har ont. Börjar andas lustgas som tar bort toppena av smärtvågen och hjälper skönt. Försöker andas djupt och hör yoga-Fredrica's suggestiva röst inkl antydan till hennes mjuka amerikanska brytningen inom mig.
Pontus vill höra Dagens Eko och mixtrar med radion utan att lyckas få igång den.
- Ställ ifrån dig radion och kom hit och gör lite nytta! snäser jag. Jo, jag är nog en smula påverkad av lustgasen... *garvar*
Tittar på klockan. BM sa att hon skulle vara tillbaka nu. Tänker att jag ska försöka härda ut lite till. Har gräsligt ont! Koncentrerar mig på lustgasen och knappen på TENS-apparaten. Ser smärtdaigramet med de olika faserna för mitt inre öga. Undrar var i det vi är? Shit-shit-shit, hur mycket värre blir det?

Smärtan blir allt större och mer utdragen. Lustgasen hjälper allt mindre. Ett oartikulerat skri undslipper mig, men dämpas eftersom jag andas i lustgasmasken.
- Jag låter som Daphne (bimbon) i Scooby Doo, säger jag till Pontus och i samma sekund som jag säger det vrålskrattar jag för jag hör ju hur galen liknelsen låter.

BM kommer tillbaka.
- Oj, här har det hänt saker! Hur länge har det varit så här? Känns det som om lustgasen räcker? undrar hon och vänder sig till mig.
- Jaa... svarar jag med tvekan.
- Ska jag skruva upp en smula? frågar hon väl medveten om att jag inte vill bli så där snurrig som förra förlossningen.

Kl 16:30
BM kommer in och sätter på lustgasen och visar Pontus hur man sköter den nya utvädringsfläkten som är en ny extra säkerhetsåtgärd för att övriga i rummet inte ska påverkas av lustgasen. BM meddelar att hon ska äta middag och blir borta i 15 min. Vi går en sväng till i korridoren. Då plötsligt kommer värkarna! De ökar i styrka för varje gång så jag måste ta stöd mot väggen. De kommer typ varannan minut och är så smärtsamma att jag knappt kan stå. Tar oss så snabbt det går tillbaka till rummet.

Kl 15:30
Börjar känna av sammandragningar, men inga smärtsamma sådana. Sätter fast TENS-plattorna. Går en sväng till i korridoren. Börjar bli less på att vänta.

Kl 14:22
Näringsladdar med en hallonsmoothie. *mums* När jag sugit i mig drygt hälften kommer jag på att den ju förstås är gjord på yoghurt. Hoppas jag inte får akut diarré av laktosbomben.






Kl 13:50
BM Maria går snart av sitt pass och lämnar över till Yvonne Hönig och usk Christina Johansson.
Dosen av värkstiumlerande dropp skruvas upp var 15:e minut.
Fortfarande ingen effekt.







Kl 13:05
Har just ätit upp min lunch bestående av vegetarisk lasagne när Bard-katetern trillar ut, vilket ju är meningen och innebär att livmoderhalsen är öppen 4 cm. Tackar nej till lavemang. Fortfarande inga värkar, så jag får värkstimulerande dropp. Vankar fram och tillbaka i korridoren så där som man föreställer sig vid en förlossninge men som vi aldrig gjorde förra gången. Hur lång tid ska detta ta?



Kl 11:
Barnmorskan kommer in och hälsar och det visar sig att det är min ordinarie barnmorska Maria från MVC. Blir glad! Läkaren kommer och Bard-katetern sätts in. Jag har oroat mig för smärtan i onödan för det känns inte ett dugg, inte ens när de fyller "ballongen" i spetsen med 0,5 dl vatten. Till en början spänner det lite, men sen känns den inte alls. Nu börjar väntan.

Kl 09:45
Lämnar Knorp hos mormor. Känner mig nervös. Lugnet jag tidigare känt inför förlossningen är inte lika tydligt längre. Det här med igångsättning har jag liksom ingen koll på hur det går till. Åker till Huddinge Sjukhus och får vår sal, nr 2.

Kl 08:32
Gårdagskvällens värkar avstannade efter nån timme. :-(
De ringer från förlossningen och meddelar att vi är välkomna in så snart vi vill, men att det inte är jättebråttom. Känns alldeles overkligt. Sin egen förlossning ska bara hända och inte vara planerad på det här sättet.

I väntans tider

38 v + 3 dagar
Värkarna sätter igång och blir så tydliga och regelbundna så vi börjar klocka dem. 4 st som är mellan 45-90 sek långa inom loppet av en 12-minutersperiod, men de är inte speciellt kraftiga än. Sätter fast alla 4 TENS-plattorna på ryggen. Ringer förlossningen för att kolla om de också tycker att jag borde avvakta med att komma in. Barnmorskan jag talar med har så där lugn och förtroendeingivande "barnmorskeröst" och tycker att jag gott kan vänta tills det känns mer smärtsamt.
- Känner du dig nöjd med det svaret? Är du komfortabel med att fortsätta vara hemma? kontrollerar hon proffsigt och omtänktsamt innan vi lägger på.
Vet inte om det är inbillning, men jag tycker att man blir annorlunda behandlad när man är omföderska. Trots att man gjort det förut så uppfattar jag vårdpersonalen som mer "oroliga", men det kanske är för att de vet att förloppet kan vara så mycket snabbare.

Fortfarande inga värkar. Även sammandragningarna jag haft under hela graviditeten har avstannat. Läser igenom papprena vi fick med oss från Huddinge Sjukhus om igångsättning. I natt när vi var där sa läkaren att de inte använder varken gel eller hormoner utan för in en kateter med "ballong" innanför livmodermunnen eftersom den metiden visat sig ha bäst effekt. "Ballongen" fyller man med vätska så den blir 4 cm i diameter och när den ramlar ut är man öppen och värkstimulerande dropp sätts in vid behov. Själva införandet av ballongen lät dock en smula smärtsamt i mitt tycke, utan att ha fått veta några som helst detaljer.

Det råder besöksförbud för alla utom pappan och syskon över 12 år pga RH-virus. :-(

Inga värkar längre. :-(
Med ivrig assistans av Knorp bäddar vi bebiskorgen och ställer den på plats i vårt sovrum, går upp på vinden och hämtar babykläderna, ställer skötbordet på badkaret och gör iordning vagnen.

I en timme har jag haft punkltliga sammandragningar var 10:e minut som varar i 30 sek, men ingen smärta.

Vaknar återigen med ett ryck. Fostervattnet forsar okontrollerat. Kanske av sammandragning som jag inte märker för att jag sover? Det verkar i alla fall vara med en timmes regelbundenhet. Badlakanet jag lagt i sängen blir genomvått.

Vaknar med ett ryck av att fostervattnet formligen sprutar. Bindan förslår inte alls utan det rinner ymnigt och det blir en rejält vått i sängen. När jag hasar till toa med fostervattnet rinnande längs benen bildas det små pölar på golvet.
Somnar om.

Går och lägger mig. Inga värkar. Fostervattnet sipprar. Trots att jag känner mig klarvaken så somnar jag snabbt.

ÄR DET DAGS?!?

38 v + 2 dagar
CTG-kurvan visar att barnet mår bra. Men värkarna avtar och cervix (livmoderhalsen) är inte öppen alls, så precis som vi trott blir vi hemskickade igen med tid för igångsättning senast på söndag.

Mamma stannar kvar. Hon och Pontus går och lägger sig, men jag är så uppe i varv så jag stannar uppe och tittar på inspelade avsnittet av torsdagens "Paradise Hotel".

Ringer förlossningen. De ber mig komma in för att kontrollera om det är fostervattnet. Själv är jag tvärsäker på att det är det nu. Det formligen forsar när jag får sammandragningar, vilket jag har typ var 17 min.

Pontus åker och hämtar mamma.

Har just nattat Knorp. Sätter mig i soffan. *splash* Det formligen forsar vätska ur mig så det blöter igenom jeansen långt ner på benen. Är det fostervatten eller bara synnerligen riklig flytning? Jag är inte säker alls utan vill avvakta tills det kommit mer. Pontus blir alldeles stirrig.
- Ska vi åka in på en gång? Ska vi åka in nu genast! Han låter som en skiva som hakat upp sig.
Själv är jag kolugn. Vi tittar på ett av avsnitten av "Paradise Hotel" som vi spelat in.

Idag har det känts "konstigt" i magen hela dagen och tryckt neråt på ett nytt sätt. Dessutom har jag varit på toa och gjort 2:an säkert 4 ggr/dygn de senaste dagarna jämfört med rätt regelbundet 1 ggr/dygn. Är det snart dags? I så fall träffar jag med största sannorlikhet min ordinarie barnmorska eftersom hon har cirkulerande tjänst och är på Huddinge BB denna helg!

Ingen bebis

38 v + 1 dag
Möte hela fm. Ibland skär det i underlivet så jag hoppar till, men lyckas dölja den ofrivilliga rörelsen genom att byta ställning. I övrigt inga tecken på att det skulle vara på G. Men jag har VÄLDIGT rikliga flytningar som är av det vattniga slaget och därför har jag slutat ha kjol på mig eftersom det är stor risk för att det ska bli fläckar bak.

Knorp är väldigt fokuserad på bebisen och spontanpussar gärna på magen och kramar den ofta. Ibland klappar han på bebiskorgen som fortfarande står i arbetsrummet där han parkerade den när vi varit och hämtat den. Och så har han valt ut en vit pyjamas i stl 56 med ambulanser och brandbilar på som vi köpt till bebisen.

MVC-besök # 7

38 v + 0 dagar
Besök hos barnmorskan igen.
- Hur mår du? är hennes inledande standardfråga. Beskriver att jag tycker att barnet har sjunkit och det är viss tillfredsställelse när hon känner på magen och konstaterar att så är fallet. Dock är huvudet fortfarande rörligt. Blodtrycket är en smula högre än vanligt, men urinprovet visar att det inte är någon havandeskapsförgiftning. Dock vill hon att jag ska komma på koll redan nästa vecka och uppmanar mig att vara extra uppmärksam på smärtsam huvudvärk, illamående och blixtar i synfältet i kombination med smärtor i magen och genast ringa förlossningen om det skulle uppstå.
Har tänkt flera gånger att jag borde fråga henne om jag får ta ett kort på henne, men inte vågat. Hon är ju trots allt en person som man haft nära (om än professionell) och ganska intensiv kontakt med under 20 veckors tid och sen efter efterkontrollen ses man aldrig mer. Idag tar jag mod till mig och frågar om det är OK att jag fotograferar henne och hon blir snarast smickrad än tar illa upp eller blir generad.


Vikt: 70,1 kg (+ 11,7 kg)
Symfys-fundus mått: 36 cm
Hb: -
Blodtryck: 130/90
Fosterljud: 132
Fosterläge: Huvud. Rörligt

Testar TENS

37 v + 6 dagar
Städar mitt skrivbord. Det är rätt undanplockat även i vanliga fall eftersom vi sitter i kontorslandskap, men nu tar jag även bort de få sakerna med personlig touch som finns där såsom mina pennor och en mobiltelefonhållare i form av en blå fåtölj för att nån annan ska kunna sitta där medan jag är föräldraledig. Känns väldigt definitivt på nåt sätt.

När jag kommer hem efter jobbet ligger TENS-apparaten i brevlådan idag, precis som leverantören lovat. Solen flödar in genom vardagsrumsfönstret och det är nästan lite jobbigt varmt. Lägger mig i soffan och tittar klart på Martin Beck och "Vita nätter" som jag spelade in igår på TV4. Som vanligt så somnar jag utan att ens märka det. Enligt räkneverket så har jag sovit i 27 minuter.

Man ska ju "öva" med TENS-apparaten ett par gånger innan själva förlossningen så att kroppen vänjer sig vid endorfinerna som ska dämpa smärtimpulserna, så när jag kommer hem från föräldramötet på dagis sätter jag mig i soffan med elektroderna på armen.

Nu är det bara extra batteri till digitalkameran och bebisen som fattas!

Beredd

37 v + 5 dagar
Ingen bebis. Vaknade kl 04:37 och kunde omöjligen somna om. Låg och läste till kl 06:25 då jag väckte Pontus som skulle kliva upp då. Sjävl somnade jag om. *hihi*

Ringer till TENS-leverantören och får bekräftat att den borde levereras imorgon. Köper amningskupor. Nu är jag beredd och mycket lugnare än igår kväll, men jag hoppas att det inte kommer just i natt. Fast enligt Murphy's lag så gör den väl det eftersom gruskillen ringer och säger att 5,5 m2 grus levereras imorgon bitti kl 07:00. Men jag har lagt instruktioner till åkeriet i brevlådan om vi nu inte skulle vara hemma.

Åker till Ringen för att gå på gravid-gympa, men när jag kommer dit får jag veta i receptionen att passet är inställt. :-(
Går till HM och kikar på amningströjor som jag hört att de fått in. Hade inga amningströjor när det var aktuellt med Knorp och kände inget behov då, men funderar på om livet som 2-barnsmamma kanske kräver det för att man tvingas amma mer anpassat till var Knorp vill vara och därmed mindre möjlighet att smyga undan. De svarta långärmade är slut i M. Kanske borde jag tänka framåt och köpa en vit och en rosa kortärmad, men och jag känner mig inte speciellt köpsugen så det blir ingen alls.

Är det dags nu?!

37 v + 4 dagar
Hälsar på Konrad. När han börjar fäkta med armarna och benen känner jag - till min förvåning - igen rörelsen och identifierar den (helt korrekt) som hunger. För ett ögonblick ilar det till i mina bröstvårtor också.

- Nu måste vi packa BB-väskan! utbrister Pontus. Jag tycker inte det är så bråttom, men jag hör att han nu verkligen börjar känna sig stressad över att den inte är packad och jag smittas av det. Om vi följer samma tidsschema som när Knorp kom så är det dessutom ikväll vid midnatt som det ska sätta igång!!! I en reklampaus i "Medicinmannen" tar jag fram min packlista. Till en början är jag metodisk, men jag hinner inte ta fram alla saker innan TV-programmet börjar igen. Känner hur pulsen har ökat och en sorts nervositet snurrar i kroppen. Tänk om det är dags snart?! Har dock inte hunnit få min TENS-apparat än vilket oroar mig en smula. Har ingen annan att skylla än mig själv eftersom jag inte beställde den förrän i onsdags, men på nåt sätt har jag varit så säker på att det inte skulle sätta igång i förtid.
I nästa reklamavbrott kommer jag på att jag faktiskt inte kollat telefonnr till förlossningen på Huddinge Sjukhus som vi vill föda på. Sätter mig vid datorn, men Eniro ger inget tillfreddställande svar vid sökning på "Huddinge Sjukhus förlossning". Adrenalinet pumpar runt. Hjärtat klappar. Sammandragningarna avlöser varann. Bebisen är väldigt stilla. Till slut hittar jag telefonnr och skriver ner det.
När "Medicinmannen" är slut är väskan så gott som färdigpackad, dock med undantag för mobiltelefon, plånbok och digitalkameran som ju av naturliga skäl inte kan läggas ner redan. Amningsinlägg har jag inte köpt än, men jag minns inte om man måste ha det med sig eller om man får på BB?!

Gravidgympa Hornstull

37 v + 3 dagar
Har sovit gräsligt dåligt i natt igen. Vaknade ideligen och hade jag nån sorts tvångskänsla att jag måste vakna ordentligt och känna efter i kroppen om det var på G eller ej.

Åker till Friskis & Svettis i Hornstull och provar gravidgympan där eftersom Knorp är hemma med Pontus idag. Jag gillar gympaledaren som är en kvinna som i både ålder och minspel påminner mig om Siw Malmqvist. Mammorna yngre här och poppigare. Färre sunkiga urtvättade kläder med dålig passform och mycket mer medvetenhet. Och passet är väldigt bra med mer schvung och mycket mer medryckande musik än det i Ringen på måndagar, så det är ju synd att jag inte hittat det förrän nu för nu kommer det ju inte vara så många tillfällen att gå på det och tyvärr krockar ju passet med familjegympan.
Känner av smärtan i blygdbenet och håller ihop benen så gott det går.

*gäsp*

38 v + 2 dagar
Är ohyggligt trött. Möte hela fm. Åker hem efter lunch och lägger mig på soffan för att titta på senaste avsnittet av "Paradise Hotel" som jag spelade in igår, men 30 minuter senare av slutvinjetten. Trots att jag varit hemma hela eftermiddagen känns det som en enorm ansträngning att behöva åka iväg och handla middagsmat. Att hämta Knorp på dagis känns mer än nog. Men Pontus både handlar och svänger ihop en gryta på fläskfilé. Precis vad jag behövde!

Sover oroligt

37 v + 1 dag
Kissnödigheten på natten har börjat, men än är det inte så där akut som jag minns det från förra gången med skvättande varannan timme, typ. Fast sen ett par dagar tillbaka så sover jag så dåligt. Vaknar någon gång mellan 03-05 och är klarvaken och kan omöjligen somna om och då brukar jag gå upp på toa även fast det inte trycker på så mycket för att ha nåt att göra och för att ha det gjort, liksom.

Det har inte varit så mycket spekulationer kring bebisens kön. De få som uttalat sig i frågan tror att det blir en pojke utom kusin Eva, kollegan Hans och kompisen Janne. Janne hade jag inte pratat med sen i vintras när han plötsligt ringde för några dagar sen.
- Jag drömde att du skulle ha barn igen, sa han och skrockade åt sig själv.
- Jaså... Hade det varit om ett par veckor så hade det varit fel för då är nog barnet fött, svarade jag och skrattade förundrat åt hans magkänsla .
- Jag drömde att du fick en tjej så det blir nog så, sa han på sitt självsäkra vis. Och delvis måste jag ge honom rätt för han brukar ha en häpnadsväckande bra fingertoppskänsla, vilket han många gånger bevisat som direktör i olika företagsledningar och numera VD på ett av Sveriges större börsnoterade företag. Själv vågar jag inte ens tro att det ska bli en tjej, men graviditeterna har faktiskt skilt sig åt; mycket mindre illamående, "pojkranden" som var nästan svart förra gången syns knappt nu, jag är mer svullen nu för vigselringarna sitter trångt redan på morgonen då man ändå är som minst vätskefylld men mer ont i ligamenten.

Sitter på möte hela eftermiddagen och det molar mer eller mindre konstant i nedre delen av magen. Känns som mensont (tror jag, eftersom jag inte brukar har några att tala om i vanliga fall). Det surrar och burrar och magen är som en enda stor sammandragning hela dagen.

Läkarbesök #2

37 v + 0 dagar
Eftersom det nu bara är 3 veckor kvar till beräknad förlossning räknas det inte som förtidsbörd och därför kan jag inte längre vara sjukskriven för sammandragningarna och har därför fått tid hos läkaren.
Hon är en tvärhand hög och den vita rocken är på tok för stor för henne. Dessutom har hon någon sorts tuppkamsfrisyr som dock inte är upprättstående idag. Nej, hon ser inte förtroendeingivande ut.
Jag kan inte tänka mig att börja jobba mer än mina 25%. Beklagar mig om trötthet, stress på jobbet och smärta i blygdbenet för att fortsätta vara sjukskriven, men det blir rätt diffust eftersom faktiskt det är på gränsen till hypokondri och resulterar i endast sjukskrivning 25 %. Misstänkte det ju redan innan, så vi har bestämt att jag tar ut föräldradagar och fortsätter jobbar bara 25%.

Janne är borta - igen

36 v + 6 dagar
Får veta att Janne (som jag var vikarierande produktchef för medan han var pappaledig i våras och som jag fått förlängt uppdrag fram till förlossningen för att avlasta) är sjukskriven. De ska ha sitt andra barn i december och det har visst uppstått komplikationer och dessutom har hans mamma fått cancer. Ansvaret på mig ökar drastiskt och även om det endast är outtalat och kanske bara min egen press på mig själv så känns det jobbigt. Är väldigt trött när jag åker hem från jobbet.

Måste komma mig för att beställa tid för klippning och slingor! Håret är fortfarande fylligt och får lustigt nog en smula fall, men det känns som att ha pälsmössa på sig för jämnan.

Med oljiga händer masserar Pontus min mage i stora mjuka cirklar. Underbart skönt. Han är väldigt koncentrerad på uppgiften. Efter ett tag sluter han ögonen och jag undrar om det inte är minst lika meditativt för honom. ;-)

Förslag på pojknamn

36 v + 5 dagar
Det märks att Konrads ankomst har påverkat Pontus och att förlossningen börjar bli konkretare, för nu verkar han tänka väldigt mycket på vårt kommande barn. Och han pratar mycket mer om bebisen också, vilket känns härligt!
- Jag tycker vi ska packa BB-väskan nu! utrister han när Knorp är nattad och vi sitter i köket och fikar. Och du, tänk om det är en tjej där inne. Hjälp! Då blir det ju liksom att börja om. Hur gör man med en sån?

Vi har lite namntorka, speciellt på pojksidan. Agaton har ju pratat om Mattias ända från början så det har man vant sig vid, men vi skulle vilja ha några alternativ också. Pontus flaxar iväg och hämtar namnboken i arbetsrummet. Den är sen 2000 och inte högaktuell, men ger ändå lite idéer. Pontus läser högt och vi skrattar åt författarens kommentarer kring t.ex Harald: "Det är mycket få som bär detta namn som inte har passerat sin 80-årsdag".
Slår fast att vi gillar Lukas, Kasper och Felix, men fortfarande ligger Mattias som nr 1.

Medan vi sitter där vid köksbordet rör sig bebisen. *poff* Den kommer åt urinblåsan och jag blir akut extremt kissnödig som sen släpper efter 1 sekund. *boink* IMen det är inte alltid det är kissnödighet utan snarare en annan känsla som snarare är pirrande, nästan som sexuell upphetsning...

Sjunkande bebis?

36 v + 4 dagar
Det känns "annorlunda" nu. Tror att barnet har sjunkit ner en smula för det trycker mer neråt. Inte så mycket på urinblåsan än för den där ständiga känslan av att vara kissnödig fast det bara kommer små skvättar har inte börjat än, inte ens på natten. Skönt!

Inser att barnmorskans antydningar om att bebisen kan komma för tidigt har påverkat mig mer än jag trodde först och jag ställer in mig mentalt på att det kan ske snart. Har inte packat BB-väskan än för det kan vara lagom att göra medan första värkarna kommer och man ändå bara kan vara uppe korta stunder, men jag har skrivit lista på vad som ska med så vi inte glömmer nåt. Har även skrivit lista på saker som ska göras när bebisen är född eller i alla fall strax innan vi åker till BB, såsom att ställa skötbordet på plats och lägga fram bebisblöjor.

Generalrepetition

36 v + 1 dag
Hälsar på Anna & Leffe och nyfödde Konrad på Södersjukhuset. Det är en bra "övning" för Knorp inför vår bebis' ankomst att få träffa en så liten.
- Jag vill hålla! Jag vill hålla! tjatar Knorp. Anna tycker det är OK och han är faktiskt jätteförsiktig och klappar Konrad mjukt över magen och rättar till mössan som åkt på sned.

Och att träffa Konrad är en bra generalrepetition för oss också. Jag hade glömt hur små de är. Hur mycket de sover. Och de där ynkliga pipen. Och hur rynkigt skinnet på deras fötter och händer är, precis som om kostymen är en storlek för stor.

MVC-besök #6

36 v + 0 dag
Besök hos barnmorskan. Vi pratar förlossning, men jag har inga direkta önskemål om det ena eller andra. Tankarna kring förra förlossningen är positiva och blir det som den gången är jag jättenöjd. Beställer en Ladytens-apparat för den gillade jag, även om det är svårt att veta vilken grad av smärtlindring den gav, men vid en koll i min förra journal var jag öppen 5 cm när vi kom till förlossningen så nån sorts hjälp måste den nog ha varit. Vi skriver även in i journalen att jag vart väldigt påverkad av lustgasen och därför vill starta med låg dos och att jag vill ha akupunktur även denna gång. Barnmorskan berättar att Huddinge sjukhus har fått stora bollar som man kan sitta på och det låter skönt så det ska jag ha i åtanke att prova. Vill även åtminstone få frågan om jag vill titta i handspegel när huvudet är på väg ut, men om jag har ork och lust att titta då får vi se.
Känner lugn inför förlossningen. Var Knorp ska vara är självklart - endera åker vi in till sjukhuset på natten och då är mormor hos honom när han vaknar eller så åker vi in medan han är på dagis och då hämtar mormor.

- Har vi bokat in nån ny tid? Det är bäst vi gör det, men vi hinner nog inte ses, säger barnmorskan vilket får mig att bli lite konfunderad men jag låter det passera. Sen frågar jag om risken för att RS-virus eller vinterkräksjukan ska bryta ut och göra så att småsyskon inte får komma och hälsa på. Barnmorskan tittar i kalendern och säger:
- 1 november... nej, i mitten av oktober är det är ingen risk för det. Eftersom hon två gånger antytt att bebisen kommer för tidigt måste jag fråga henne rakt på sak huruvida det är hennes medicinska expertis inom området eller vad det är annars som får henne att tro det.
- Graviditeten beror ju på kvinnans menscykel och om första barnet kommer för tidigt med spontana värkar utan medicinsk påverkan är det stor risk/chans att graviditetslängden blir den samma nästa gång, svarar hon.

Vikt: 69,8 kg (+ 11,4 kg)
Symfys-fundus mått:
Hb: 130 (!)
Blodtryck: 130/90
Fosterljud: 140
Fosterläge: Huvud. Rörligt

Efter en snabb men jobbig förlossning med stor blodförlust och många stygn föder svägerskan Anna en kille - 13 dagar för tidigt.

Bara 13 dagar kvar?!

35 v + 5 dagar
Åker inte till jobbet förrän efter lunch för jag har bara möten på em idag. Beger mig till Backlura i Hässelby där det är klädbytardag. Väldigt lite folk, inga drivor av kläder utan det hela är rätt överskådligt. Blir väldigt nöjd när jag hittar en rock-a-tot årsmodell -03 i nyskick med både solskydd och hela komfortpaketet (axelmuffar, huvudstöd och mjuk iläggsdyna) för 300:-.

När jag kommer till kontoret kollar jag på Blocket och det visar sig att rock-a-tot:en var ett verkligt fynd, för de flesta babyskydd är både äldre och dyrare och vissa har inte varken solskydd eller komfortpaketet.

- Oj, det känns som om vi kommit så nära förlossningen bara för att det plötsligt blivit oktober! utbrister Pontus förundrat blandat med något lätt panikartat i rösten.
- Håller med, säger jag lugnt.
- Du, vet du om att om vi följer samma tidsschema som när Knorp kom (15 dagar för tidigt) så är det bara 13 dagar kvar nu!!!
Kommentaren får mig att hoppa till lite. Är jag beredd?!

Magbild 35 v + 4

35 v + 4 dagar
Magen känns plötsligt väldigt stor. Fortfarande bara put framåt. Det är inte speciellt tungt eller så, men det är väldigt besvärligt att ta på sig strumporna.

På väg hem från jobbet åker jag till Babyland för att hämta mitt gratis startpaket, men de är slut. :-( Och jag har fortfarande inte fått svar från lammskinnssäljaren så jag vet inte om jag får köpa hennes lammskinn eller köpa nya, så jag har åkt till Babyland alldeles i onödan.

Går på gravidgympa. Känns väldigt bra och är underbart att svettas. Men när vi ska göra armhävningar är det nåt konstigt med magen. Inte som sammandragningar, men ändå är det liksom "nåt". Det tar ett par neråthävningar innan jag fattar att det är magen som slår i golvet. *asgarvar* I konditionssekvensen funderar jag på om jag kommer kunna gå på mamma-barn-gympa lika snabbt (18 dagar) efter denna förlossning. Plötsligt kommer jag till insikt att jag i teorin faktiskt skulle kunna vara tillbaka på innebandyplan om två månader eller så, vilket gör mig väldigt uppåt! Minns inte hur snabbt jag spelade igen efter förra förlossningen.

Nagelsväng

35 v + 4 dagar
- Nu fikar bebisen också, säger Knorp när vi fikar på kvällen.
- Ja, det kan man väl sägam, svarar jag tankfullt.
- Jo, för det går en slang därinne. En nagelsväng... säger Knorp och tystnar mitt i meningen och tittar allvarligt på sina händer precis som han förstår att det blev fel.
- Är det navelsträng du menar? undrar jag.
- Ja just det. Bebisen äter ju inte med naglarna, svarar Knorp och skrattar.
Själv blir jag glad och fundersam. Vem har lärt honom om nagelsträngen? Inte jag i alla fall. Antagligen dagis. Undrar om det finns pedagogiska böcker med fina bilder om bebisen i magen?!

Kniiip

35 v + 3 dagar
Har kommit igång bra med knipövningarna som barnmorskan föreslog. Inget regelbundet eller ambitiöst, men lite då och då ett par gånger om dagen när jag typ sitter i bilen. Vet inte om det är det som givit resultat, men den där "tunga" känslan i underlivet är helt borta och faktiskt så har jag mindre ont i blygdbenet också. Dock har sammandragningarna blivit mycket kraftigare och mer ihållande. Då och då sticker det också i livmodertappen i samband med dem och ibland gör det till och med så ont så jag ofrivilligt håller andan. Inser att jag totalt har glömt hur den intensiva smärtan under öppningsskedet.