Dagens ord: tacksamhet

Efter drygt en veckas ihållande pockande illamående med kräkningar är det märkligt att jag bara plötsligt mår jättebra. Ikväll är jag nästa inte ens trött. Känner mig SÅÅÅ tacksam för varje dag det får vara så. Det är ju så här det "ska" vara! Funderar dock mycket på vad det kan bero på. Faktiskt så har jag inte packat upp mina kombivitamin- och mineraltabletter med extra folsyra ur väskan sen jag kom hem från landet och alltså inte ätit dem sen i måndags. Eller är det det ökade vätskeintaget som bidragit. Tycker urinen luktat väldigt starkt ända sen befruktningstillfället så det kanske varit på gränsen till vätskebrist? Eller så påverkas illamåendet positivt av att jag dricker kolsyrat kranvatten på jobbet. Läste på Livsmedelsverkets hemsida att det kan hjälpa mot halsbränna, så varför inte även mot illamående?

Kroppsfixering

9 v + 4 dagar
Den där plufsiga fetto-känslan är borta nu. Midjan är tillbaka, men magen putar mer. Fast jag har gått ner lite jämfört med min normalvikt. Konstaterar att jag trots gravidetet inte kan låta bli att vara kroppsfixerad. Det är fortfarande viktigt att inte se fet ut. Att vara "vackert gravid". *suckar åt mig själv*

Inskrivning på MVC

8 v + 6 dagar
Inskrivning på MVC. Barnmorskan Eva Ljungberg som jag hade förra gången har slutat och jag får en ny. Maria Dahlgren är yngre än Eva men lika mänsklig, lugn och lyssnande.
- Hur mår du? frågar hon.
Jag tvekar ett par sekunder. Man är så van att käckt kläcka ur sig ett "Bara bra tack!", men jag mår ju faktiskt skitpisssigt.
- Inget vidare. Ja, riktigt dåligt, svarar jag vilket resulterar i att jag får en tid hos MVC-läkare om en vecka.
- Har du provat nåt mot illamåendet? undrar barnmorskan.
- Lergigan förr graviditeten och det hjälpte för det är klart att man inte känner av illamåendet när man sover alla dygnets timmar, svarar jag och syftar på den enorma trötthet som är en av biverkningarna.
- En del tycker att vanliga åksjukepiller dämpar och de är inte så tröttande. Och klassisk akupunktur kan hjälpa. Och så säljer Apoteket ett armband som aktiverar den punkten. Kan vara värda att prova, säger hon och visar var punkten mellan senorna på handleden sitter.
Hade inte en susning att det fanns så mycket olika metoder. Alla är värda att prova, för så här kan jag inte ha det. Visserligen var det 7 resor värre förra graviditeten (hur stod jag ut?!) men då hade jag ingen Knorp att ta hand om och mitt medvetande var så upptaget av annat eftersom jag jobbade i Holland då.
Banrmorskan kollar HB (113) och vikt (59,4) och är bekymrad över båda. Järnvärdet är på tok för lågt speciellt om man är gravid och dessutom bara i början av den eftersom det sjunker med tiden ju mer utspätt (= ökad blodvolym) blodet blir. Hon tar allvarligt på att jag minskar i vikt, vilket ju inte hon kan veta egentligen eftersom hon inte vet vad jag väger ogravid utan det hon ser att vikten är drygt 2 kg lägre jämfört med samma tidpunkt förra graviditeten. Men det var en för mig onormalt hög utgångsvikt pga all fettdrypande engelskinspirerade friterade restaurangmat efter 6 månaders boende i Holland är ju den egentliga förklaringen på den vikten.
Får ny MVC-tid om 10 veckor. Ultraljud ska göras i slutet av maj på Huddinge Sjukhus. Känns oerhört avlägset.
Går ut i den bleka vårsolen. Nu är det "officiellt" registrerat och jag känner mig gravid på riktigt.

Tack - ändå!

Pontus är förkyld och vi ligger bredvid varann och tycker synd om oss själva på respektive halva av sängen.
- Du vet ju åtminstone att det är över om en vecka! utbrister jag. Det är bara Pontus' snörvlingar som byter tystnaden som uppstår. Men å andra sidan får man väl vara tacksam, fortsätter jag. Det är ju inte alla som lyckas bli det trots idoga försök. Jag begrundar detta ett tag, men sen känner jag hur salivutsöndringen i munnen ökar, vilket är första tecknet på att jag måste kräkas snart så jag masar mig ur värmen under täcket och in på toa.

*urk*

8 v + 4 dagar
Mår illa. Det ligger som ett diffust moln kring mig och jag har svårt att koncentrera mig. På kvällen tilltar det rejält och att laga middag kräver en kraftansträngning. Men jag kräks i alla fall inte på dagtid utan mest på kvällen. Hur ska jag klara av ett normalt liv om jag ska må så här - det är ju 3 veckor (21 dagar!!!) tills det "bordet" vara över då fostret är 12 v. :-((

Nattmacka

Vaknar som vanligt i Knorp-sängen efter nattningen. Känner mig svag och skakig. Mår illa. Tassar ner i köket och rostar bröd och gör 1 dl O'Boy, men att sitta upprätt vid köksbordet känns som en alldeles oöverstiglig insats så med nattmackan igår i färskt minne tar jag med mig koppen och fatet upp och äter halvliggandes i sängen igen. Underbart!

Ingen innebandy

Mår illa. Tvingar i mig frukostmackorna. Har ingen matlust. Petar i lunchen utan att egentligen äta. Känner hur blodsockret sjunker bortom all rimlig gräns, men förmår mig inte att tugga och svälja. Blir matt. Svag. Skakig. Dricker fruktsoppa, men det är inte tillräckligt. Orkar knappt stå upp. Klarar inte av att vara med på innebandymatchen, men som vanligt har jag matchtröjorna hemma hos mig. Ringer Hugo och ber honom komma och hämta dem. Att gå ner och öppna dörren känns som ett oöverstigligt besvär, men jag har tur och nattar när han kommer så Pontus fixar det.
- Kan du göra en rostad macka och lite O'Boy till mig? frågar jag Pontus med ynklig röst.
- Klart och serverat! ropar han någon minut senare nere från köket.
- Kan du bära det hit upp? Jag orkar nog inte sitta upp...
Jag (som i vanliga fall ALDRIG äter i sängen för det är så obekvämt, senast jag gjorde det var 2001 men då på hotell i London och romantikfaktorn redan var hög eftersom vi var på bröllopsresa på väg mot Sydafrika) äter halvliggandes i sängen. Tuggandet går trögt, men magen blir lugn. Ligger och läser ett tag, men plötsligt säger magen ifrån och jag rusar ut till toa och kräks våldsamt.

Zzzzz...

Är så innerligt trött. Slut. Utmattad. Somnar varje kväll i soffan när jag och Knorp tittar på Snobben och Scooby Doo. Sen nattar jag och somnar om igen i hans säng. Vaknar oftast efter 30 min, går upp och borstar tänderna och somnar om i min säng. Det blir ju inte mycket gjort i form av hushållssysslor nu...

Lena luskar

7 v + 4 dagar
Lena kommer över för att låna en resväska. Det var urlänge sen vi pratade mer än ett snabbt "Hej-hur-é-läget" på dagis.
- Jaha... är det inte dags för ett barn till snart? frågar Lena plötsligt med oskyldig min efter lite uppdatering om allmänna läget.
Först tänker jag bara ge henne ett luddigt dubbeltydigt svar, men sen erkänner jag.
- Haha, det var väl det jag misstänkte! Jag har minsann sett att du åker hemifrån senare de senaste veckorna och har tänkt att det är morgonillamåendet som slagit till, utbrister Lena triumferande.

Småäter

Jag har läst att det finns stor risk för fler hål i samband med graviditet och i mitt fall kan nog det stämma, men inte pga försämrat kalkskydd utan för att jag ständigt småäter för det håller illamåendet i schack. Macka till förmiddagsfika, äppelsklyftor, banan innan lunch, apelsiner, mer äppelklyftor och yoghurt på eftermiddagen. Jag ser kollegornas blickar, men eftersom jag mest har killar som kollegor tänker de inte alls i hon-är-med-barn-termer.

Mår illa...

Knorp vaknar vid 07:30 och jag är alldeles groggy. Får honom att hämta bilar och leka själv i sängen. Ligger i nån sorts mellanstadium av sömn och dvala. Lyckas övertyga honom om att vänta med välling ända tills 09:30. Efter det somnar jag om igen. Illamåendet sköljer över mig eftersom jag inte ätit på så länge, men ju värre det blir ju svårare är det att förmå sig att kliva upp och tvinga ner mat. Men vid 11:30 hasar jag ner till köket och äter håglöst frukost.
- Vill du titta på Babar? frågar jag Knorp som villigt låter sig övertalas. Jag lägger mig i soffan. Han nåt frossliknande och kurar ihop mig under filten. Somnar. Gör plättar till lunch. Tittar på Babar igen. Hämtar chips med dipp och de överblivna mototsstavarna från igår som vi äter med god aptit. Somnar. Vaknar av ett akut illamående. Känner hur det vätskar sig i munnen och när jag inser att det är förstadiet av kräkning rusar jag ut på toaletten. När jag står där och hulkar tycker jag synd om mig själv och vill att Pontus ska komma hem NU!!!

Mår illa :-((

7 v + 0 dagar
Illamåendet gnager hela tiden. Är trött-trött-trött. Johan kommer med kina-mat-take-away. Sitter och petar i chop suey:n för det är nån konstig bismak av... anis eller fänkål. Usch. Och sojan smakar beskt. Johan skrattar och säger att jag inbillar mig, men det är nog mina smaklökar som spelar mig ett spratt. Precis som de gjorde förra graviditeten.

Köttbullar osar

6+6
Pontus har åkt till Härnösand - Östersund - Klövsjö så jag och Knorp är ensamna tills på söndag, vilket jag bävar inför eftersom jag verkar vara inne i en period av svårt illamående.

Steker köttbullar. Det osar och jag blir illamående och äcklad av de fettblanka köttbullarna som trängs i stekpannan. Lyckas ändå äta både sås och potatis, vilket innebär att illamåendet är av mildare grad än när jag var gravid med Agaton då jag inte kunde förmå mig att äta alls.

Ingen folsyra --> illamående

6 v + 3 dagar
Sen ett par dagar tillbaka är graviditetsillamåendet svårmanövrerat och heldygnsomfattande. Hoppas det beror på att mina vitamintabletter med extra folsyra är slut så att jag inte kunnat ta dem på 3 da'r. Tar omvägen via Ica Årsta på vägen hem från jobbet för att köpa nya, men dels hade de inga vitamintabletter där alls och dessutom ringlade köerna köpavskräckande genom hela den lilla butiken med säkert 15 personer i varje trots att alla 4 kassorna var öppna.

Illamåendet pareras enklast med att tvinga i sig mat regelbundet, vilket i sig är svårt och ett vågspel - kräkas eller inte. Känner mig ändå tacksam att jag mått så bra hittills, för jag minns med fasa förra graviditetens massiva 9-månaders kräkillamående. *ryser*

Klanen får veta

6 v + 2 dagar
Middag hos Pappa Clarence. Pontus vill så gärna berätta för allihop, så vi har bestämt oss för att göra det trots att det är så tidigt. Det är svårt att avgöra deras reaktion. Att Pappa Clarence är glad går inte att ta miste på dock och alla gratulerar förstås, men i övrigt blir det inte så mycket kommentarer.

Mammakläder sökes

Hade inget behov av mammakläder förra gången eftersom jag inte gick upp nämnvärt mycket och kunde ha byxor i en storlek större än normalt, men känner på mig att det kommer krävas mer anpassade kläder denna gång. Letar på Blocket, men det mesta är "hemma-mamma-kläder" utan det business-stuk jag vill ha för att kunna fortsätta ha samma klädstil som vanligt på jobbet. Letar framför allt svarta byxor och toppar att kunna ha under kavajen.

Hålla tand för tunga

"Pratar" med Cilla via Messenger. Hon uttrycker önskan om att ses oftare - gärna utan barn. Ännu en gång blir jag alldeles fnissig, för det naturliga svaret skulle vara "Det blir nog tid till det..." och det är svårt att låta bli. Men eftersom vi bestämt att inte säga nåt till nån än så blir det bara ett diffust svar. Hon skulle bara veta...

Knorp och jag äter middag hos mamma. Flera gånger håller jag på att försäga mig och jag skulle verkligen vilja berätta, men Pontus har sagt att han vill vara med då så det är bara att hålla tyst. Undrar om hon misstänker?
- Oj, så svullen du är på foten! utbrister hon när Knorp drar av mig strumporna.