BAK-tanke

17 v + 6 dagar
Har bakat kaka och bjudit in närmsta kollegorna på fika, vilket ingen tycker är konstigt eftersom jag självpåtaget är bull-morsa, men BAK-tanken (hahaha) denna gång är att locka så många som möjligt för att för att de ska få reda på graviditeten samtidigt. Det hela blir dock inte som jag tänkt mig eftersom det uppstår så många andra intressanta samtalsämnen runt fikabordet som jag inte vill avbryta, så jag rusar till nästa möte efter fikat utan att ha sagt nåt.

UL på HS

18 v + 3 dagar (17 v + 5 dagar)
Nu efter ombygnaden är undersökningsrummet och apparaturen väldigt mycket modernare än när vi var här senast och bl.a sitter det en vinklad monitor i taket så att föräldrarna kan se det barnmorskan ser på sin skärm utan att behöva vrida nackarna ur led.
Barnmorskan som tar emot oss på kvinnokliniken är rejäl och kan sin sak. Dessutom är hon väldigt mån om att vi ska förstå vad hon ser på den suddiga svartvita bildskärmen och tar sig tid att frysa bilden, peka och förklara.
- Det här är hjärtat med vänstra och högra kammaren... de tre vita fläckarna är ryggraden sedd underifrån... levern ser normal ut... Oj, där kom två fötter fram! utropar hon och på skärmen ser man tydligt två små fötter avteckna sig som vita silhuetter. Nu tittar jag på huvudet som ska vara symetriskt och se ovalt ut oppifrån... lilla hjärnan ser OK ut... magväggen är slät och fin vilket innebär att det inte tyder på några bråck... moderkakan är inakt och sitter i ovankant av livmodern där den ska...


Det är en enormt aktiv bebis som sprattlar med fötterna, fäktar med armarna, suger på tummen och kliar sig i ögat men gulligast är nog när det strääääääcker ut sig i sin fulla längd vilket man tydligt ser dess profil, bål, ben och fötter. Vi får en bildserie om 6 fina bilder med oss hem.

Efter beräkning av tagna mått av huvudet och lårben blir förlossningen flyttad 5 dagar från 27 oktober till den 1 november.

UL imorgon

18 v + 2 dagar
Har så länge sett fram emot att få göra första UL och få "bevis" på bebisen! Och att veta att allt är OK att göra den officiell och därmed kunna prata om den. Men det förväntansfulla pirret över att det äntligen är dags imorgon har förbytts till ett nervöst pirr. Trots att det inte finns några som helst tecken på att allt inte skulle vara bra så försöker jag förbereda mig mentalt på att det inte är säkert att det är så.

Dock skulle jag tycka att det vore jobbigt om det skulle visa sig att graviditeten inte är så långt framskriden som vi tror nu. Hemska tanke: att bli flyttad 2 veckor tillbaka till v.16 igen. :-(

Anders frågar x2

18 v + 0 dagar
- När är det dags? frågar Anders vid eftermiddagsfikat. Det är fredagsbulle och rätt så stimmigt så jag tror inte att nån annan hör hans fråga och eller märker mitt svar "Inte officiellt" accompanerat med grimaser.

- Ursäkta att jag frågar, men väntar ni tillökning till familjen? undrar Anders vid morgonfikat och tittar menande på min mage. Som tur är så är det bara Fredrik och Per som sitter vid bordet och de är de enda som redan fått veta på jobbet. Suckar lite åt Anders dåliga känsla för vad som "passar sig".
1) Han borde inte frågat. Hade jag nu bara blivit fet så hade ju inte en sån kommentar varit vad man behövde för självförtroendet.
2) Om han nu måste fråga så borde han gjort det mer avskilt om graviditeten inte varit officiellt.
Jag svarar jakande på frågan och lyckas styra in på andra samtalsämnen tills de övriga kommer och fikar.

Möte med Bosse

17 v + 6 dagar
Möte med chefen Bosse som vill att jag ska söka en tjänst inom hans affärsområde. Utmaningarna och förändringarna han talar om låter spännande, men det uppstår liksom inte nåt jubel hos mig. Vet inte om det är för att jag faktiskt trivs så förbaskat bra med jobbet jag har eller om det är så simpelt att jag söker en form av trygghet för att jag snart ska vara föräldraledig. För visst känns det skönt att närmsta kollegorna vet vem jag är och faktiskt känner mig rätt väl och att jag alltid har en naturlig plats i gänget även om jag är borta i ett år Det vore t.ex naturligt att de messar om de hittar på nåt och kollar om jag vill med. Och det är trevligt att ha ett gäng att hälsa på under mammaledigheten som faktiskt tycker det är kul att träffa mig igen. Och det känns skönt att få komma tillbaka till en chef och grupp som vet vad jag kan och en tjänst som jag vet att jag behärskar.
Någonstans känns det oschysst att jag trots den avslappnade stämningen och den trevliga atmosfär inte är helt uppriktig och berättar att jag är gravid. Vore han proffsig skulle det ju inte påverka hans intresse för att anställa mig, men jag vill få en ärlig chans att tänka över jobberbjudandet och ber att få återkomma med besked inom en vecka.

Nu kan jag inte längre förhala varför jag inte vil åta mig vissa av alla synnerligen smickrande förfrågningar från olika kundprojekt att få just mig som projektledare utan måste berätta för min chef Pelle att jag är gravid. Hade tänkt vänta tills på tisdag efter ultraljudet på Huddinge Sjukhus. Pelle tar det på precis det sätt man önskar sig; brister ut i ett stort leende och gratulerar å det hjärtligaste. Inte den minsta antydan att det skulle vara negativt, trots att jag vet att det skapar problem för honom eftersom han måste hitta annan resurs till de olika projekten dät jag var påtänkt.
Tanken att göra det helt officiellt på tisdag efter ultraljudet kvarstår och jag skickar ut mail till gruppen att jag bjuder på fikabröd på tisdag. Hur jag ska säga det utan att det blir för högtidligt har jag inte tänkt ut än.

Innebandy igen

17 v + 5 dagar
Med viss tveksamhet är jag med och lirar innebandy med grabbarna på lunchen igen för första gången på typ 12 veckor. Grabbarna kör hårda tag som vanligt. Deras beteende skulle bli försiktigare om de visste, men antaligen bara marginellt med tanke på vilka tävlingsmänniskor - i likhet med mig - de är.
Det känns riktigt bra när jag lirar. Inga sammandragningar eller andra former av protester. Men krämporna kommer nån timme senare. När jag går hugger det någonstans fram i bäckenet och det känns som om blygdbenet ska gå mitt i tu. Ungefär som foglossning (har ju aldrig haft det, så vad vet väl jag). På kvällen har det som tur är gått över.

Marginell viktökning

17 v + 3 dagar
Väger mig för första gången nästan en månad. 60,1 - har gått upp nästan ett kg. Det är märkligt, men vart tar alla de där extra kalorierna vägen som jag trots allt stoppar i mig nu vid mellanmål och kvällsfika med mackor jämfört med när jag inte är gravid?! Eller får jag i mig lika mycket per dag fast mindre vid varje tillfälle?

Kollar på Aftonbladets hemsida och kollar i deras graviditetskalender: "Du har säkert gått upp 2,5-4,5 kg....... Och barnet är ca 12,5-14 cm mellan huvud och stjärt..."
- Oj, är det en så pass stor krabat som huserar där inne! tänker jag och tittar ner på min mage och förundras över dess litenhet trots barnet därinne.


Foto: L.Nilsson

Magen växer

17 v + 2 dagar
Liggandes känns magen som en halv fotboll, ungefär. Framför allt på morgonen känns den - och syns! - tydligt. Men plötsligt har magen blivit putig även när jag står upp, men inte mer än att det kan misstas för att jag bara blivit rejält fläskig. Ingen den för graviditet karaktäristiska rundningen än, alltså. Kan fortfarande ha mina vanliga jeans, men det är svårt att ha mina vanliga toppar utan att få en glipa vid linningen som är större än vad det passar sig på kontoret för en i övrigt proper tjej som jag.

Magen putar inte alls än - eller?!

16 v + 4 dagar

Mattias?!

16 v + 2 dagar
- Om bebisen är en pojke ska den heta Mattias, säger Knorpen plötsligt. Och det är ju ett jättefint namn, faktiskt!

Uselt utbud av mammakläder :-(

15 v + 2 dagar
Det värsta köpbehovet (som kanske faktiskt bara var imaginärt redan från början) är tillfredsställt, så nu går vi mest och mysshoppar. Slinker in i en butik som har stort utbud av mammakläder, eller vad man nu ska kalla de oformliga tältliknande plaggen som hänger på galgarna. Räknar inköparna av amerikanska mammakläder med att bara för man är gravid så tappar man helt intresset för mode, design och passform?! Dessutom saknar alla byxor jag tittar på det smarta som de flesta mammabyxor har på typ Lindex och Kapp Ahl med ställbar knapphålsresår eller annan finurlig konstruktion som gör dem användbara en lång tid i och med att de är reglerbara i takt med att midjemåttet ökar. Nej, amerikanska utbudet består av storlekssystem med angivelse i dels normal S, M, L eller XL samt vilken trimester de passar till. *korkat*

Mage på MoMA

14 v + 6 dagar
Är på Museum of Modern Art. En antydan till putmage skymtar.

Vad är klockan?

14 v + 5 dagar
När vi vaknar känns det att kroppen tycker att klockan är eftermiddag och långt efter lunchtid trots att klockan på hotellet bara är 06:30. Mår illa av bristen på mat. Blir mer illamående av att få rostat bröd och te som är "fel" sorts mat när kroppen vill ha mat och potatis. Har svårt att njuta 100%-igt för illamåendet sveper in mig som i ett sorts avskärmande filter.

- Tomatjuice och mineralvatten, tack!

14 v + 4
Jag är nog alla flygbolags drömpassagerare, för trots uppgraderingen till Business Class där allt ingår är min konsumtion av Champagne och andra exklusiva alkoholhaltiga drycker obefintlig. Uppfattas kanske som maximalt kräsen när ankleverpatén på Calvadosspegel förblir orörd och jag bara äter upp garnityret som består av äppelklyftor. Av varmrätten äter jag potatisen men inte lamminnerfilén som smakar (och luktar!) alltför mycket kött för att jag ska kunna få ner nåt.